E450 är en lite enklare variant med 4, 8 eller 16 GB internminne och finns i en handfull olika fräscha färger. A840 är lite mer sofistikerad; först och främst är skärmen större som på A845B som vi testade för ett tag sedan, och så har den betydligt bättre kapacitet: upp till 64 GB och ca 15 000 låtar – mer dubbelt så mycket som ett kasettband och Sonys största hittills.

En ny funktion är Sonys SensMe, som automatiskt analyserar och kategoriserar ditt musikbibliotek och skapar en rad temakanaler. Välj sedan kanal efter humör är tanken med funktionen, som väl får sägas är något inspirerad av Apples Genius-spellistor. Dessutom stöder de Lyrics Sync – ett filformat som visar låttexterna på skärmen. Det finns även ett nytt Karaoke-läge för den som tycker om att lalla med till favoritlåtarna.

Desto mer intressant är nya DSEE (Digital Sound Enhancement Engine). En Sony-utvecklad teknik som återinför de höga frekvenser som går förlorade när musik-filer komprimeras. Detta sägs återskapa den mer naturliga CD-kvaliteten. Batteritiden i de nya mp3-spelarna ska vara 50 timmars musikuppspelning (10 timmar video) för E450 och 29 timmars musikuppspelning (9 timmar video) för A840.

De nya mediaspelarna kommer i augusti. Inga prisuppgifter har kommit in än så länge.

Basen är inte oväntat den del av systemet som väger mest, medan satelliterna är lite lättare. De sistnämnda är kompakta och välkonstruerade, även om de ser lite halvtrista ut. Inuti vardera sitter ett 2.5-tums element som klarar av diskant och mellanregister såväl som några lägre frekvenser. Subwoofern är som sagt riktigt tung och innehåller en S-Master digital förstärkare, som även återfinns i Sonys konventionella Hi-Fi- och hemmabiokit .

De kanske kände på sig att designen i övrigt var aningen tråkig, så Sony passade på att placera en lysande ring runt den stora volymratten längst upp på baslådan. Förutom att visa var volymratten sitter, pulserar det i takt med musiken och ger ifrån sig några andra underhållande effekter. Meningslöst men kul. Bortsett från de blinkande lamporna är kontrollerna enkla med en strömbrytare, en ingångsväljare och två bas- och diskantknappar som låter dig ställa in bas/diskant med volymratten.

Vad gäller in- och utgångar så finns det ett par vanliga phono-ingångar, en 3,5 mm aux-ingång (som sannolikt blir det som används tillsammans med datorn) och ett hörlursuttag. Att 3,5-millimeters mini-telen sitter på framsidan är praktiskt när man vill ansluta en iPod eller dylikt, men mindre estetiskt om man har den till PC:n. Men med tanke på hur kraftfullt det här högtalarsystemet är, är det säkert många som använder det som huvudanläggning och ansluter det till en TV eller receiver istället eller tillsammans med datorn.

Ljudbilden är imponerande, och som vanligt när det gäller system med stor uteffekt gör de sig bäst när man skruvar upp volymen. Med tanke på att det här inte är ett Hi-Fi-system levererar det riktigt bra ljud när man spelar musik, även om det naturligtvis har sina begränsningar. Basen är som väntat riktigt kraftig, men även väldefinierad. Till spel och filmer fungerar det ännu bättre trots att det inte är en surroundanläggning – det mullrar på så att väggarna skakar om man så vill (kanske passar bättre i villa än i lägenhet?).

Sammanfattning

För den som hoppade direkt till sammanfattningen är inte det här högtalare för någon med mottot ”mindre smakar mer”. Det här är högtalare för den som vill kräma på så att rappningen släpper från taket. De gör sig tveklöst bäst för spel och filmer men kan även med fördel användas för musik, även om de inte är det bästa valet för finsmakaren.

Mest intressant av de nya funktionerna är antagligen 3D Sweep Panorama, som låter dig ta 3D-bilder. Som namnet antyder gör man detta genom att hålla ner avtryckaren och svepa med kameran från sida till sida. Sensorn knäpper sedan upp till hundra bilder som automatiskt kombineras till en enda, tredimensionell panoramabild. Ett annat alternativ är Sweep Multi Angle, som tar 15 bilder i snabb följd och skapar en 3D-liknande bild där du kan se ditt motiv från olika vinklar. Om du råkar äga en 3D-kompatibel platt skärm kan du använda den för att titta på dina nya bilder.

Dessutom får kamerorna en ny porträttfunktion som heter Background Defocus. Det här innebär att man bränner av två bilder på en gång och kombinerar dem till en, där porträttet hålls skarpt men bakgrunden tonas ned. Båda modellerna får också nya Superior Auto – ännu en flerbildsbaserad funktion som gör att kameran kan ta sex bilder nästan samtidigt och sedan sätta ihop dem till en bild med mycket lite brus. Enligt Sony kommer detta att leda till en systemkamera-liknande bildkvalitet, med samma stora dynamiska omfång.

WX5 kommer med ett Sony G-objektiv med 5x optisk zoom (se ovan), medan TX9 få Carl Zeiss-objektiv med 4x zoom. Båda har en ljuskänslighet på ISO 125 till 3200 och kan producera cirka 230 bilder på ett fulladdat batteri. TX9 får en 3,5-tums skärm och WX5 en 2,8-tums variant. (Källa)

Det första man ser när man plockar upp en Sony Walkman A845 är, tja, utseendet. Skärmen är riktigt stor och navigeringsknapparna är bortstat aluminium-snygga. Precis som på föregångarna ser knappsatsen ut som Musse Pigg, men de är som sagt inte plastiga längre utan känns solida. Kvalitetskänslan är vad man förväntar sig från en Sony – med andra ord betydligt högre än en spelare från Clas Ohlson diskret märkt ”Teac” eller ”Centrum”.

Lättanvänd och smidig

Sony har gjort ett bra jobb med menyerna i spelaren även om det inte skiljer särskilt mycket från de äldre modellerna. Huvudmenyn är logiskt utformad och det är lätt att hitta rätt. Det går även att ändra bakgrunden till en från ditt eget fotogalleri. En aningen meningslös detalj är brusreduceringsfunktionen.  Den går bara att sätta på eller stänga av den, och dessutom hörs det ingen skillnad mer än på sin höjd en ”placebo-effekt”. Kanske är det mer märkbart med lågkvalitativa filer.

A845 är som sagt tunn och passar utmärkt i bröstfickan. Dessutom är skärmen bred nog att den faktiskt duger till att kolla på film – med utmärkt bild, kan tilläggas. Ett problem med mindre spelare som äldre Walkman eller iPod Nano är att de visserligen kan spela film, men formatet på skärmen gör funktionen i stort sett meningslös.

Bra lurar, bra men klent ljud

En av spelarens verkliga höjdpunkter är hörlurarna av in-ear-typ. För en gångs skull är inte det första man tänker på att skaffa bättre lurar, de är nämligen alldeles förträffliga och dessutom är de av den typen att de effektivt stänger ute brus och oljud från omvärlden. Det följer med gummisatser till snäckorna i olika storlekar så att de kan passa de flesta, något som endast brukar förekomma när man köper lurarna separat.

Ljudkvaliteten är i övrigt hög och A845 har ett antal tillägg som ”Clear Bass” m.m. som gör sitt till. Vad som däremot verkligen gör skillnad är en grafisk EQ som går att ställa in manuellt. Negativt är att maxvolymen känns för låg. Vet inte om det beror på hörlurarna eller min hörsel, men jag upplever det som att volymen begränsats till en ganska låg maxnivå, eller så är förstärkaren helt enkelt för svag.

Batteri

Batteriet skall enligt tillverkaren räcka i 29 timmar, vilket som vanligt är en sanning med modifikation. Bläddrar man i menyerna med jämna mellanrum så blir batteritiden betydligt lägre, men den är ändå i nivå med konkurrenterna om inte snäppet bättre. Själv laddade jag den en gång under ungefär en veckas användning, vilket borde innebära en batteritid på ca 10 timmar i mitt fall. Helt OK, men det här är naturligtvis relativt till hur man använder den.

Under kategorin ”det var bättre förr” kan vi notera att Sony A845B liksom de flesta andra mp3-spelare numera saknar nätladdare i förpackningen. Att alltid vara hänvisad till USB är irriterande, eftersom det är bekvämt att ladda den under natten, då datorn oftast är avstängd. Det går förstås att köpa till nätladdare, men att det inte följer med känns lite snålt.

Slutplädering

En sak som däremot är odelat positiv är den stora 2,8 ”OLED-skärmen, som faktiskt levererar precis vad Sony lovat: suveräna färger, hög kontrast, bred betraktningsvinkel och supersnabba svarstider. Med en (separat) AV-kabel ska det även gå att skicka video direkt till TV:n med hyfsad kvalitet.

Så är Walkman NWZ-A845B värd ett köp? För att jämföra med Apple ligger väl Sonys A845 någonstans mittemellan Nano och Touch och det är även där den ligger i pris. Kvaliteten är det definitivt inget fel på och inte heller funktionaliteten. För den som gillar Walkman och inte har något emot att volymen inte går att skruva upp till 11 kan den vara ett alternativ.

Köp den från SonyStyle Sverige

Teoretiskt ska detta fungera alldeles utmärkt, även om det kommer att krävas en hel del samlad japansk hjärnsubstans för att klura ut hur de olika skikten skall positioneras.

Produktion metod kräver mindre processer, vilket resulterar i mindre utrustning; samtidigt minskas koldioxidutsläppen med upp till 75 % och energiförbrukningen kommer också att sjunka med hela 70 % tack vare den nya produktionstekniken.

Den första prototypen är en böjbar 3,5 ”LCD-skärm som är 0.49mm tunn. Mer avancerade versioner kommer 2012.

Källa: Ubergizmo.

Harmony 650 är ingen monsterfjärr som många av de andra, men har alla de grundläggande funktionerna från Harmonyserien, vilket betyder den ersätter upp till fem av dina gamla fjärrkontroller, har en skärm där du kan välja kommandon och ett enkelt system för att programmera genvägar med hjälp av makron. Makron används för att samla grupper av enheter i din hemmabio och slå på dem eller stänga av dem samtidigt (till exempel).

Vad skiljer 650 från 600 är att den förstnämnda har begåvats med färgskärm. Om du inte har något emot den gamla svartvita stilen kan du spara en slant utan att förlora i funktionalitet. Båda bör finnas i handeln förhållandevis snart.

Ett slag i ansiktet på nuvarande Blu-ray-innehavare alltså, men kanske ett lyft på sikt för ett format som så här långt får betraktas som ett praktfiasko.

Hur som helst är den ändå intressant på många sätt – en av de stora överraskningarna är att Apple gått sin en egen väg vad gäller hårdvaran och inkluderat en ”hemgjord” processor på 1GHz. En kombinerad styrka och svaghet är att den kör det nedbantade iPhone-operativet, som visserligen har tillgång till ett gigantiskt programbibliotek redan från start, men när allt kommer omkring faktiskt är gjort för en mobiltelefon.

Om man inte har något emot att besudla sin iPad med innehåll från Microsoft finns det emellertid möjlighet att köra Windows 7. Hårdvaran i iPad är i klenaste laget för Microsofts senaste OS, men med hjälp av Citrix går det att koppla upp sig mot en fullvärdig version med hjälp av företagets virtualiseringsklient. Hur det fungerar i praktiken, när det kommer och vad det kostar återstår att se.

Källa: Tomshardware, Relaterat: IDG,

Med det inte sagt att spelaren känns som en billigare produkt. Visserligen är den inte gjord i borstad aluminium, men konstruktionen är föredömligt robust och känns hållbar. Scrollhjulet på min egen iPod Nano höll exempelvis inte många veckor, men jag har svårt att se hur något skulle kunna vara så ömtåligt på Sonys produkt. Gränssnittet i spelaren är föredömligt enkelt – har man någon gång använt en Sony-spelare eller modernare SonyEricsson-telefon känner man igen sig direkt och gör man inte det så lär man sig fort.

Funktioner

Precis som de flesta moderna mediaspelare i samma klass klarar E443/E444 förutom att spela upp musik i formaten MP3, AAC, WAV och WMA även jpeg-bilder och video. Videoformaten som stöds är MPEG4 och Windows Media. Tyvärr lider den av samma problem som alla andra mediaspelare i den här storleken – skärmen på 2 tum är helt enkelt för liten för att det ska vara behagligt att se på en hel film. Att visa kortare videoklipp och bilder är en annan sak, men primärt får man ändå betrakta mediaspelare i den här storleken som musikspelare och inte som underhållningscentraler.

En av funktionerna som gör Walkman E-serien till en potentiellt bättre spelare än iPod Nano är att man inte är tvungen att använda iTunes. Det är betydligt enklare att bara koppla in spelaren i datorn och kopiera filer direkt med hjälp av drag-and-drop, eller med Windows Media Player. Det är förstås en fråga om tycke och smak, men för min egen del känns det bättre att ha full kontroll över överföringarna.

Tyvärr har Sony valt att inte använda standardvarianten med USB till Mini-USB utan använder liksom Apple en egen kontakt. Det betyder att man alltid måste ha specialkabeln till hands när man vill överföra musik, vilket är högst irriterande. Förutom tidigare nämnda funktioner har E444 även en röstinspelningsfunktion som kan vara användbar för att spela in ett och annat memo.

Ljudkvalitet

Det klart viktigaste med en spelare som denna Walkman är naturligtvis hur den låter, och det är också här som Sonys många år i branschen visar sig. Walkman E443 låter fantastiskt bra – faktiskt betydligt bättre än iPod Nano. Även med standardlurarna avger spelaren ett mycket varmt och behagligt ljud, dessutom går ljudet att ställa in med en manuell grafisk equalizer i tillägg till de vanliga förhandsinställningarna. Maximal bitrate är 320 kbps. Tyvärr saknas stöd för någon form av ”lossless” ljudkomprimering, vilket kan göra en del inbitna audiofiler besvikna.

Batteritid och slutsats

Batteritiden som utlovas är 30 timmar och för en gångs skull verkar det som att spelaren lever upp till tillverkarens specifikation. Det går alldeles utmärkt att lyssna i flera dagar utan att ta till laddaren såvida man inte har den igång dygnet runt. Med video får man naturligtvis räkna med betydligt kortare batteritid, men den klarar ändå av ett par långfilmer innan batterilampan börjar blinka.

Avslutningsvis är Sonys Walkman E443/E444 en riktigt bra spelare. Ljudkvaliteten är toppklass i segmentet och med tanke på att den faktiskt är billigare än många av konkurrenterna är den väldigt lätt att rekommendera.

Ärligt talat är det inte jättebråttom – UHD, som även är känt som Super Hi-Vision, kommer inte att debutera förrän om sådär en 10 år i bästa/värsta fall. Sedan tar det precis som med dagens HD ytterligare ett antal år innan tekniken slår igenom i vardagsrummen.

Jättestor TV - i framtiden.

Upplösningen på en UHDTV blir 7638×4320. Jag plockade fram miniräknaren och kom fram till att det blir 32 996 160 pixlar. Förutom en väldans massa pixlar är 16 gånger fler än i dagens bästa TV-apparater och dubbelt så mycket som i IMAX-biografer. Så hög upplösning kräver även en väl tilltagen bildskärm, och utvecklarna räknar med att standardpanelerna för konsumenter kommer att ligga på mellan 100 och 200 tum.

UHD relativt dagens format.

Det amerikanska statistikföretaget Instat har undersökt framtidsutsikterna för UHD och kommit fram till att det kommer att ta omkring tio år tills det överhuvudtaget finns innehåll som film och TV-sändningar att spela upp i UHD, vilket sammanfaller med när de tror att de första apparaterna finns tillgängliga – någonstans mellan 2017 och 2022.

En mindre förvånansvärd slutsats är att tekniken kommer att finnas tillgänglig i Japan först. I Europa räknar man med att ungefär 5 % av hushållen har UHDTV år 2021 och sedan ökar innehavet till 28,2 % fram till 2025. Vore intressant att veta hur de kom fram till just 28,2 %, men det är en annan fråga. I vilket fall som helst räknar Instat med att den högupplösta underhållning vi åtnjuter idag kommer att ge mersmak och driva på utvecklingen av ännu högre upplösning.

Ett av hindren på vägen är att bandbredden som krävs för film i UHD är ca 750Mb/s i komprimerat format, så för att tekniken ska kunna användas för Tv-sändningar krävs med största sannolikhet ny och bättre komprimering.

Läs mer om UHD här.